Här ostpå (1941), med undertiteln "Baskemölla – ostskånskt fiskeläge under 1800-talets sista hälft", är ett unikt lokalhistoriskt dokument byggt på samtal med ortens gamla fiskare, kompletterat med arkivstudier.

Bland annat räddade Frans Löfström hamnfogdarnas gamla protokollsbok undan förgängelsen. Dramatiska episoder om förlisningar och räddningar skildras. I en recension i Stockholmstidningen karakteriserade Anders Österling boken som "intim, kärleksfull, noggrann".


Stenshuvud från söder. Foto Frans Löfström.

Utdrag ur boken, kapitlet "Fastlagsmåndag i den gamla goda tiden":

"Vi befinna oss i Baskemölla en februaridag på 1860-talet. Hamnfogde vid den tiden är åboen och fiskaren Tufve Bengtsson. Solen har nyss krupit upp ur sjön, då han med byahornet under armen lämnar sitt hem och styr stegen bort mellan husen. Här och där stannar han ett ögonblick, för den gamla kopparluren till läpparna och 'tutar och blåser' (...).

Under vanliga förhållanden brukar folk strömma till, så snart man hör byahornet, för att taga reda på vad ärende hamnfogden är ute i, men i dag stannar man inomhus, ty var och en vet, att det är till fastlagssammanträdet, som det tutas.

Gata upp och gata ner vandrar hamnfogden i sina träskor. Han liknar i sin en smula underliga klädedräkt kanske närmast en tomte, som har glömt sig kvar ute i 'sträddena', trots att vintersolen står stor och röd över hustaken. Han är klädd i gula knäbyxor av skinn och har långa, vita strumpor med brokiga strumpeband. En vit linneskjorta ser man en rand av ovanför byxorna, ty vadmalströjan är så kort att den inte fullt räcker ned till dessa. På huvudet bär han en stickad toppluva, från vilken en tofs hänger ner på det öra, som för tillfället befinner sig i lä, och gungar upp och ned i takt med hans steg. För övrigt väcker hans dräkt inte alls det uppseende, som man möjligen skulle vilja tro, ty han är klädd precis som alla andra karlar i fiskeläget på den tiden.

Inne i den rymliga dagligstugan hos hamnfogden Tufve Bengtsson har dalaklockan just slagit tio klingande slag, då han börjar harskla sig för att taga till orda (...)."