Kring Sandhammaren (1946) är en skildring av Österlens stormomflutna sydosthörn och de många fartygsolyckor som inträffat där. Boken behandlar de hjältemodiga räddningar som företogs från livräddningsstationen under ledning av den legendariske Mårten Österlund och hans medhjälpare, som under årens lopp räddade 257 människoliv.

Frans Löfström skildrar också det säregna landskapets natur och traditioner från tiden innan turistströmmen drog in över bygden. "Denna utsökta och omistliga bok", skrev Orvar Nilsson i en recension i Ystads Allehanda.


"Efter ett skeppsbrott. Det sönderslagna fartyget med hela dess last har under stormen kastats i land. Kustbor hålla som bäst på att bärga timmer."
Foto Frans Löfström.


Utdrag ur boken, kapitlet "Ur livräddningsjournalen":

"Ledaren för livräddningsstationen vid Sandhammaren, Mårten Österlund, förde journal över insatser vid skeppsbrott 1855-1893, under vilken tid 257 personer räddades:

'Natten till tisdagen den 2:dre december 1859 kl. 10 e.m. strandade härwid stationen Engelska skonerten ... Vinden N.O. med hård storm, något snötjock luft och svåra strandbränningar. Sammankallades Räddningsmanskapet och tillstädeskom. (...) För båten begagnades 6 par hästar samt 1 dito till raketapparaten och nedkördes allt detta med skyndsamhet till Stranden wid full dager. Syntes ändå icke något folk till på wraket, männ det var var totalt sjunket att sjön gick högt upp i seglen men genom Signal fans manskapet wara i mersen stående bak ett segel.

Då resolverades genast att utgå med båten, hvilken bemannades (...). Genom den swåra bränningen och hårda stormen nedsattes båten långt i lä och slogs på land. (...) Som manskapet blef mycket genomwåta och af köld förslaffade förmådde de icke genast gå ut utan måste dröja 1 timmas tid, då de sedan ånyo fattade mod och gemensamt lofvade göra allt hvad möjeligt war. Båten utgick för andra gången med samma manskap som den första, och lyckades det att framkomma till fartyget och derifrån berga och landsätta Captenen jemte 6 mans besättning, hwilka då nära i 14 timmars tid hade stått i mersen i stor förtviflan.

Något annat medel till de skeppsbrutnas räddning hade icke warit möjeligt utan Lifbåten, med hvilken landning gick wäl utan att något skadades utan änterdraggen med hela dess lina gick förlorad.'"